Kroppens signaler

Det fanns en tid då kroppen inte kändes,
då man gick upp och ned med samma lätta steg.
Men åren gick, kalenderbladen vändes,
och ryggen känns för varje år alltmera seg.

När nordan viner kall runt husets knutar
som tandvärk molar det i varje led.
Man känner långt i förväg vart det lutar
och lämnar meteorologerna besked.

I skallen är man som i forna dagar
och ögats fröjder kan man ännu glädjas åt.
Men man går inte längre ut och jagar,
och lockas inte ut på något friarstråt.

Men värst av allt är ändå när dom larmar
om alla risker som man tar med alkohol.
Ens håg dras åter då till kvinnobarmar,
som en reflex från flydda tiders modersmål.