Bergman är död - leve filmen

En man som blev en legend redan under sin levnad har gått ur tiden. SVTs båda kanaler fylls till stor del av detta i kväll med "Smultronstället" i ena kanalen och återblickar och intervjuer i den andra. Jag sappade en stund mellan dom, när jag insåg att dom lyft ut Foleys war, som jag hade tänkt se.
  Den mannen har onekligen skänkt en många filmupplevelser. Men jag personligen känner inte den sortens saknad efter honom som jag har känt efter t.ex. Lars Molin eller Tage Danielsson, som jag hade önskat att de fått verka mycket längre. Men det har förmodligen mer med klasstillhörighet att göra än med själva filmspråket, att jag haft svårare att identifiera mig med människorna och miljöerna i Bergmans filmer.
  Vi svenskar har naturligtvis inte heller förstått hur stor han är ute i världen. Här är det ju som alltid Jante som bestämmer hur stor man får vara utan att råka i onåd. Säkert lär han ändå för lång tid framåt inspirera unga filmskapare världen över med sitt bildspråk. Om han sen går igen och spökar lite på Dramaten kan väl det inte skada heller.