måndag 7 november 2011

Med SJ i törstens tecken

Att resa med SJ kan vara både angenämnt och skrämmande. Resan ned till Göteborg gick med gammalt hederligt tåg, med dörrar och fönster, som man kunde öppna själv utan elektricitet, och med åtminstone en kiosk att köpa fika i, även om man sen måste balansera fikat genom två vagnar till sin egen plats.
  Men hemresan i dag gick med ett sånt här nytt tvåvåningståg, där det är rena slumpen om något fungerar med elektroniska displayer, elstyrda dörrar och fönster som inte går att öppna för hand. Skulle det bli elstopp så kommer man varken ut från toaletten eller från tåget.  
   Dess värre då, om det inte finns något att dricka för passagerarna. I dessa tåg finns endast automatkaffe och automatdricka, men på det tåget jag åkte med var båda automaterna trasiga, så ingen dryck fanns att tillgå för passagerarna under den ca fem timmar långa resan från Göteborg till Stockholm. Hur är detta möjligt? Hur kan det tillåtas att bedriva trafik, om man inte kan förse passagerarna åtminstone med vatten? Vad händer om något oförutsett inträffar, som det gjort vid flera tillfällen det gångna året?
  I gamla tåg fanns en enkel vattenkaraff i en hållare på vägen och pappersmuggar, så man kunde servera sig själv. Vad var det för fel på det? Dagens resa slutade lyckligt, men jag kommer noga att se efter, vad för sorts tågsätt jag får biljett till, om det åter blir aktuellt att ta tåget. 

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar